iMeds.se

Ranitidin Sandoz

Information för alternativet: Ranitidin Sandoz 300 Mg Filmdragerad Tablett, visar 3 alternativ

Läkemedelsverket 2015-02-26

Produktresumé

Läkemedlets Namn

Ranitidin Sandoz 150 mg filmdragerade tabletter

Ranitidin Sandoz 300 mg filmdragerade tabletter

Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

Varje tablett innehåller 150 mg eller 300 mg ranitidin (som ranitidinhydroklorid).


Hjälpämne:

150 mg filmdragerade tablett innehåller 3,26 mg laktosmonohydrat

300 mg filmdragerade tablett innehåller 6,52 mg laktosmonohydrat


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Läkemedelsform

Filmdragerad tablett.


Ranitidin Sandoz 150 mg: gul, rund, bikonvex, filmdragerad tablett med en skåra på den ena sidan.


Ranitidin Sandoz 300 mg: gul, avlång, filmdragerad tablett med en skåra på den ena sidan.


Tabletterna kan delas i två lika stora doser.

Kliniska Uppgifter

Terapeutiska indikationer

Vuxna


Barn (3 till 18 år)


Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet.

Dosering och administreringssätt

Vuxna/ungdomar (12 år och över)

Duodenalsår, benigna ventrikelsår:

300 mg per dygn, antingen 300 mg till natten eller 150 mg morgon och kväll. Dosen kan vid behov ökas till 300 mg morgon och kväll.

Behandlingstiden är normalt 4 veckor, men hos enstaka patienter, t ex med pågående NSAID-behandling ger en behandlingslängd av 8 veckor bättre sårläkning.


Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår: 150 mg till kvällen.


Profylax mot blödning från ulcerationer eller erosioner i ventrikeln och duodenum (som uppkommer i samband med större brännskador, neurotraumata, neurokirurgiska ingrepp, respiratorisk insufficiens samt multitrauma): Efter injektionsbehandling kan oral behandling fortsätta för patienter som fortfarande befinner sig i riskzonen för gastrointestinal blödning. Normaldosen är 150 mg morgon och kväll.


Refluxesofagit: 150 mg morgon och kväll, alternativt 300 mg till natten i 4-8 veckor, men doseringen och behandlingstidens längd bör individualiseras efter sjukdomens svårighetsgrad. I svåra fall kan dygnsdosen ökas upp till 600 mg i uppdelade doser under upp till 12 veckor. Vid underhållsbehandling rekommenderas 150 mg morgon och kväll.


Symtomatisk gastroesofageal refluxsjukdom: Normaldosering är 150 mg morgon och kväll i 2-4 veckor, alternativt 1 tablett vid behov, dock högst 2 tabletter per dygn. Om symtomen inte gått tillbaka efter 2–4 veckors behandling bör patienten undersökas vidare.


Zollinger-Ellisons syndrom: 150 mg 3 gånger dagligen, men dosen kan ökas vid behov. Dygnsdoser upp till 6 g kan krävas i enstaka fall.


Dosen bör reduceras vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion samt hos äldre patienter.


Barn från 3 till 11 år och över 30 kg i vikt

Se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska uppgifter-Särskilda patientgrupper.


Akut behandling av magsår

Den rekommenderade perorala dosen för behandling av magsår hos barn är 4 mg/kg/dag till 8 mg/kg/dag, administrerat som två uppdelade doser upp till maximalt 300 mg ranitidin per dag under 4 veckor. För patienter med ofullständig läkning, behövs ytterligare behandling på 4 veckor eftersom läkning oftast inträffar efter åtta veckors behandling.


Gastroesofageal reflux

Den rekommenderade perorala dosen för behandling av gastroesofageal reflux hos barn är 5 mg/kg/dag till 10 mg/kg/dag, administrerat som två uppdelade doser upp till maximalt 600 mg (den maximala dosen gäller troligtvis tyngre barn eller ungdomar med svåra symtom).


Andra beredningsformer av ranitidin kan vara mer lämpliga för administreringtill barn.


Nyfödda

Säkerhet och effekt hos nyfödda patienter har inte fastställts.


Patienter över 50 år

Se avsnitt 5.2 Farmakokinetiska uppgifter-Särskilda patientgrupper.


Nedsatt njurfunktion:

Halveringstiden i plasma förlängs vid nedsatt njurfunktion. Dosen bör därför i fall av nedsatt njurfunktion halveras enligt nedanstående tabell. Lämpligen ges då 150 mg till natten vid peroral behandling.


Kreatininclearance

Serumkreatinin

Oral dygnsdos ranitidin

(ml/min)

(µmol/l)

(mg)




>50

<200

300

5-50

200-900

150


Ranitidin kan tas oberoende av föda.

Tabletten kan sväljas hel, delas eller krossas.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot ranitidin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Varningar och försiktighet

Tumörsjukdom i ventrikeln bör uteslutas innan behandling med Ranitidin Sandoz påbörjas vid ventrikelsår, eftersom behandlingen kan maskera symtom på ventrikelcancer.


Ranitidin utsöndras via njurarna vilket innebär att plasmanivåerna av läkemedlet är förhöjda hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosreduktion rekommenderas till patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion samt till äldre patienter, se 4.2 Dosering och administreringssätt.


Det finns ett fåtal kliniska rapporter som tyder på att ranitidin skulle kunna utlösa akut porfyri. Ranitidin ska därför undvikas av patienter med akut porfyri i anamnesen.


Hos patienter såsom äldre, personer med kronisk lungsjukdom, diabetes eller med nedsatt immunförsvar kan det vara en ökad risk att utveckla samhällsförvärvad lunginflammation.

En stor epidemiologisk studie visar en riskökning för samhällsförvärvad lunginflammation hos patienter under pågående behandling med enbart ranitidin jämfört med patienter som har avslutat behandlingen. Den observerade relativa riskökningen var 1,82 (95% konfidensintervall, 1,26-2,64).


Regelbunden uppföljning rekommenderas för patienter som tar icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel samtidigt som de använder ranitidin, i synnerhet för äldre patienter och patienter med peptiska sår i anamnesen.


Ranitidin Sandoz innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Ranitidin kan påverka absorptionen, metabolismen eller den renala utsöndringen av andra läkemedel. Detta kan i vissa fall göra att dosen av det påverkade läkemedlet behöver justeras eller att behandlingen måste avslutas.


Interaktioner inträffar genom flera olika mekanismer, exempelvis:


Hämning av cytokrom P450-enzymer:

Vid terapeutiska doser av ranitidin har man inte sett förstärkta effekter av några vanliga läkemedel som bryts ner via cytokrom P450-systemet; diazepam (CYP2C19), lidokain, fenytoin, propranolol och teofyllin.

Det har förekommit rapporter om en ändrad (ökad/minskad) protrombintid vid behandling med kumarinantikoagulantia (t ex warfarin) när ranitidinbehandling har påbörjats. På grund av snävt terapeutiskt fönster rekommenderas tät monitorering av protrombintiden vid samtidig ranitidinbehandling.


Hämning av renal tubulär sekretion:

Eftersom ranitidin delvis elimineras genom aktiv sekretion med katjontransportörer (OCT) i njuren kan det påverka clearance för andra läkemedel som elimineras denna väg. Höga doser av ranitidin (t ex sådana som används vid behandling av Zollinger-Ellison syndrom) kan minska sekretionen av prokainamid och N-acetylprokainamid vilket resulterar i ökade plasmakoncentrationer av dessa läkemedel.


Förändring i magsäckens pH:

Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan resultera i antingen ökad absorption (t ex triazolam, midazolam, glipizid) eller en minskad absorption (t ex ketokonazol, atazanavir, delaviridin, gefitnib).


Det finns inga bevis för en interaktion mellan oralt administrerat ranitidin, amoxicillin och metronidazol.


Absorptionen av ranitidin från mag-tarmkanalen kan reduceras vid samtidig behandling med antacida eller höga doser av sukralfat (2g). Ranitidin bör därför tas ca 2 timmar före dessa läkemedel.


Ranitidin kan hos vissa individer ge förhöjda halter av alkohol i blodet, vid intag av små mängder alkohol.

Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Det finns inga data på effekterna av ranitidin på human fertilitet. Djurstudier har inte visat några effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt 5.3).


Graviditet:

Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor är begränsad. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel. Ranitidin passerar över placenta. Liksom andra läkemedel ska ranitidin endast användas under graviditet om det anses vara nödvändigt.


Amning:

Ranitidin utsöndras i bröstmjölk i sådana mängder att det leder till ökad risk för påverkan på barnet även vid terapeutiska doser. Liksom andra läkemedel ska ranitidin endast användas under amning om det anses vara nödvändigt.

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Vid behandling med Ranitidin Sandoz kan biverkningar som yrsel och trötthet förekomma. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, till exempel vid bilkörning.

Biverkningar

Frekvensintervallen är definierade som mycket vanliga ( 1/10), (vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1000, <1/100) och mycket sällsynta(<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Biverkningsfrekvenserna har estimerats från spontant rapporterade fall efter marknadsgodkännande.


Organsystem

Biverkningar

Frekvens


Blodet och lymfsystemet

Leukopeni, trombocytopeni (vanligtvis reversibelt).

Agranulocytos eller pancytopeni ibland med benmärgshypoplasi eller benmärgsaplasi.


Mycket sällsynta

Immunsystemet

Överkänslighetsreaktioner såsom urtikaria, angioneurotiskt ödem, feber, bronkospasm, hypotension och bröstsmärta.


Anafylaktisk chock


Dyspné


Dessa biverkningar har rapporterats efter en singeldos.


Sällsynta



Mycket sällsynta


Ingen känd frekvens

Psykiska störningar

Reversibel förvirring, depression och hallucinationer, särskilt hos äldre, svårt sjuka och hos patienter med nefropati.


Mycket sällsynta


Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk (ibland kraftig), yrsel och ofrivilliga rörelser såsom tremor och myokloni


Mycket sällsynta

Ögon

Reversibel dimsyn. Fall av dimsyn har rapporterats som tyder på ackommodationsrubbningar.


Mycket sällsynta


Hjärtat

Bradykardi, AV-block och takykardi.

Mycket sällsynta


Blodkärl

Vaskulit.

Mycket sällsynta


Magtarmkanalen

Buksmärta, förstoppning, illamående (dessa symtom avtar vanligtvis vid fortsatt behandling)


Akut pankreatit, diarré


Mindre vanliga



Mycket sällsynta


Lever och gallvägar

Övergående förändringar i leverfunktionstester.

Leversvikt (fatala fall har rapporterats).


Hepatit (hepatocellulär, hepatokanalikulär eller blandad) ibland med gulsot, vanligen reversibel.


Sällsynta



Mycket sällsynta

Hud och subkutan vävnad

Ospecifika hudreaktioner.


Erythema multiforme. Alopeci.

Sällsynta


Mycket sällsynta


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Atralgi. Myalgi.

Mycket sällsynta

Njurar och urinvägar

Ökade nivåer av plasmakreatinin (vanligtvis lätt förhöjning; normaliseras vid fortsatt behandling).


Akut interstitiell nefrit.


Sällsynta



Mycket sällsynta


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Reversibel impotens. Gynekomasti. Galaktorré.


Mycket sällsynta


Pediatrisk population

Säkerheten för ranitidin har bedömts hos barn i åldrarna 0 till 16 år med syrarelaterade sjukdomar och tolererades i allmänhet bra med en biverkningsprofil liknande den hos vuxna. Det finns begränsad långtidssäkerhetsdata tillgänglig, särskilt gällande tillväxt och utveckling.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


Överdosering

Symtom:

Ranitidin har en mycket specifik verkningsmekanism och inga särskilda problem förväntas efter överdosering med ranitidinprodukter.

Behandling:

Symtomatisk och stödjande terapi bör ges.

Toxicitet: 7,5 g till vuxen gav ingen eller lindrig intoxikation. 2,5 mg 4 gånger/dygn till ett

3-månaders barn gav opistotonus. 100-150 mg till en 3-åring gav efter koltillförsel ej några symtom.

Farmakologiska Egenskaper

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Histamin-2-receptorantagonister

ATC-kod: A02BA02


Ranitidin, en kemiskt substituerad aminoalkylfuran, är en H2-receptorantagonist, som kompetitivt blockerar histaminets verkan på H2-receptorer. Därvid hämmas basal och stimulerad magsaftsekretion, såväl till volym som till halt av saltsyra. Genom minskningen av magsaftens volym minskas även den totala pepsinsekretionen. En enkeldos 150 mg hämmar saltsyrasekretionen under 12 timmar

Farmakokinetiska egenskaper

Efter oral administrering har ranitidin en biotillgänglighet på 50-60%och plasmakoncentrationen ökar proportionellt upp till 300 mg. Maximal plasmakoncentration (300-500 ng/ml) uppnås 1-3 timmar efter en oral dos på 150 mg. Två tydliga toppar ses i absorptionsfasen och är ett resultat av en återabsorption av läkemedel som utsöndrats i tunntarmen. Stora individuella variationer förekommer.


Plasmaproteinbindningen är ca 15%. Hos vuxna utgör distributionsvolymen 1,2-1,8 l/kg och hos barn 2,5 l/kg. Mätningar av totala clearance visade på medelvärden på 570-710 ml/min hos vuxna. Hos barn och ungdomar förekom ett totalt clearance på nästan 800 ml/min/1,73 m2 med stora interindividuella variationer.


Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-N-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-S-oxid och till den analoga furansyran. Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar via njurarna som cirka 30% oförändrat ranitidin, 6% N-oxid samt 2% som vardera desmetyliserad och S-oxiderad form samt 1-2% som analog furansyra. Hos patienter med friska njurar påverkas njurutsöndringen till största delen genom tubulär sekretion med ett njurclearance på omkring 490-520 ml/min. Ranitidin utsöndras dessutom via galla.


Plasmakoncentrationen minskar bi-exponentiellt, med en slutlig halveringstid på 2-3 timmar.

Ranitidin elimineras till största delen via renal utsöndring. Efter intravenös administrering av 150 mg 3H-ranitidine, återfanns 98% av dosen, inklusive 5% i feces och 93% i urinen, av vilket 70% var oförändrat modersubstans. Efter oral administrering av 150 mg 3H-ranitidin återfanns 96% av dosen, 26% i feces och 70% i urinen av vilket 35% var oförändrad modersubstans. Mindre än 3% av dosen utsöndras via gallan. Renal clearance är ungefär 500 ml/min, vilket överstiger den glomerulära filtrationshastigheten och indikerar aktiv renal tubulär sekretion.


Hos patienter med njurinsufficiens förlängs halveringstiden två till tre gånger.


Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten grad.


Ranitidin kan passera placentabarriären. Efter en i.v. injektion, såväl som efter en per oral dos av ranitidin under graviditet, motsvarar ranitidinkoncentrationen i navelsträngen serumkoncentrationerna hos mamman. 12 timmar efter förlossningen är blodkoncentrationerna av ranitidin i spädbarn väldigt låg.


Ranitidin passerar över till bröstmjölken. 2 timmar efter intag är kvoten mellan mjölk- och plasmakoncentrationen 1,9 (range 0,6-20,9).


Särskilda patientgrupper


Barn (3 år och över)


Begränsade farmakokinetiska data visar att det inte finns någon signifikant skillnad i halveringstiden (intervall för barn 3 år och över: 1,7-2,2 timmar) och plasmaclearance (intervall för barn 3 år och över: 9-22 ml/min/kg) mellan barn och friska vuxna som fick ranididin peroralt när korrektion har gjorts för kroppsvikt.


Patienter över 50 år

Hos patienter äldre än 50 år är halveringstiden förlängd (till 3-4 timmar) och clearance reducerat enligt den åldersberoende tillbakagången av njurfunktionen. Systemisk exponering och ackumulering är dock 50 % högre. Den här skillnaden överstiger effekten av åldersrelaterad försämrad njurfunktion och indikerar en ökad biotillgänglighet hos äldre patienter.


Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Farmaceutiska Uppgifter

Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Kalciumvätefosfatdihydrat

Majsstärkelse

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Magnesiumstearat

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Laktosmonohydrat

Metylhydroxipropylcellulosa

Makrogol

Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

Hållbarhet

Al/Al-blister: 5 år.

PE-burk: 1 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Al/Al-blister: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

PE-burk: Förvaras vid högst 30°C.

Förpackningstyp och innehåll

150 mg:s tabletter

Al/Al-blister: 10, 20, 30, 50x1 (endos), 60, 90 tabletter.

PE-burk (med torkmedel): 20, 250 tabletter.

300 mg:s tabletter

Al/Al-blister: 10 och 30 tabletter.

PE-burk (med torkmedel): 250 tabletter.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Innehavare av Godkännande För Försäljning

Sandoz A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark

Nummer på godkännande för försäljning

150 mg: 19621

300 mg: 19622

Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

2004-12-17 / 2009-12-17

Datum för Översyn av Produktresumén

2015-02-26